Något som stört mig vädligt länge är detta evigt ihop parande av barn som är kompisar. De skall vara små kärlekspar, de gillar varandra, de skall bli svär söner/döttrar *blää*
Ungarna hinner precis komma ut så skall dessa mammor hålla på och säga att de är små kärlekspar och de skall gifta sig när de blir stora. Varför kan inte barn av olika kön bara helt enkelt få vara kompisar?
Dessa föräldrar skulle och håller inte på så när de får barn av samma kön, varför hålla på så när de blir barn av olika kön?
Var kommer detta "behov" ifrån. Vad är det som gör att de är så himla gulligt och puttinuttigt att föräldrar skall hålla på med detta. Varför skall man prenta in detta i små barn som inte har några som helst andra referensramar än de vi skapar åt dem. (mina barn är inte tillräckligt stora att skapa dem, men börja ifrågasätta dem) När kommer de att sluta? När barnen själva kan säga att de bara är kompisar eller kommer barnen aldrig att ifrågasätta utan bara hålla ner huvudet och se lite sådär skamsen ut?
Vilken roll spelar dessa kommentare kring barnens relation till detta barnet? ingen eller massor?

Ett av mina barn har en bästa kompis som är av motsatt kön och de har oss mammor emellan aldrig pratas om i dessa termer utan de har alltid varit kompisar. Att de finns en kärlek dom emellan är lätt för alla att märka, de är den som oftast benämms som "syskonkärlek". De leker/retar varndra på samma sätt som mitt barn gör med sitt syskon. De blir arga, skäller, leker och myser. De är kompisar som har delat hela livet (so fare) tillsammans. Sedan hoppas jag att de kommer att vara just kompisar länge och att de kommer finns där för varandra länge fram över, de har en trygghet i varandra som är skön att ha utanför hemmet, när man annars är lite ensam och utlämnad till omvärlden.